Wabanaki

I Gryningslandet sliter sig piskande vågor
fria
under den stigande solen

Terra

Dimslöjan
kulissen
en feberdröm utan slut

Thetys

Varma vågor,

vilda under moln

av kalla stjärnor

Kungen

Duvornas kuttrande
valparnas gny
väktarens buttra uppsyn
morgon

Coelrind

I dessa mörka vatten
hämtade från frusen källa
glittrar vår

Dafne

Vandrande genom 

porten utan öppning

rakryggad

Uí Breasail

Höstbris

drivved

slår mjukt mot strandkanten

Bekka

He who makes a beast of himself 

gets rid of the pain of being a man

         

Kormt

Gryningsljus

kall tystnad bryts

en lärka sjunger

Fredrika

Spegel, spegel
på väggen där
säg mig